Peter Borring om: Regenerativt Lantbruk

13 Maj 2024

Som en del av denna kunskapspridning vill vi gärna bringa lite mer klarhet i vad olika begrepp som förekommer i hållbarhetsdebatten egentligen innebär. Vi ser att det finns många uppfattningar som ibland sprids som sanningar men som inte alltid stämmer helt med verkligheten. Vi kommer nu i lite olika inlägg försöka klargöra detta eller åtminstone räta ut några frågetecken. Vi börjar med begreppet Regenerativt lantbruk.

Regenerativt Lantbruk

Det saknas vetenskapliga vedertagna definitioner av vad som avses med regenerativt lantbruk. Begreppet myntades av det privata Rodale institute på 80-talet i USA och bygger enligt de grundprinciperna på egentliga samma grundpelare som den ekologiska produktionen. Alltså djur och odling i kombination med så mycket fleråriga grödor som möjligt och ingen tillförsel av naturfrämmande ämnen.

Utan inbördes rangordning;

• Minimera störningar i marken. (alltså bearbeta så lite som möjligt)
• Maximera växtföljden, dvs rotera så många olika grödor som möjligt över tid på samma fält
• Håll marken bevuxen så mycket som möjligt, (helst hela tiden med hjälp av olika mellangrödor mellan huvudgrödor och flera fleråriga grödor i rotationen)
• Underhåll ett rikt rotsystem ( Håll marken bördig genom att tillföra organisk växtnäring – stallgödsel)
• Kombinera med djurhållning. (Antingen bara genom just att ha vallodling på gården som djuren äter och nyttja stallgödseln i systemet eller genom betesbaserat jordbrukssystem där betesdjuren får vara ogräsbekämpare) Tillämpas sällan vid odling av ettåriga grödor
• Tillför inga naturfrämmande ämnen. ( Att inte använda kemiska växtskyddsmedel och handelsgödsel)

Vart efter som fler lantbrukare i volymproduktionen visar intresse för markhälso- och bördighetsfrågor har dock det regenerativa begreppet vidgats. För konventionella lantbrukare som av olika skäl inte har rätt förutsättningar att producera ekologiskt har den sista principen om att inte tillföra några andra ämnen inte kunnat tillämpas eftersom att det konventionella lantbruket – till skillnad från det ekologiska-  tillåter att växtskyddsmedel används när så behövs och att marken gödslas med handelsgödsel.

Det ekologiska lantbruket

I det ekologiska lantbruket är det o andra sidan svårt för att inte säga omöjligt att odla ettåriga grödor utan bekämpningsmedel och klara exempelvis konkurrens från svåra ogräs utan mekanisk bearbetning av marken. Att tillämpa minimerad bearbetning och plöjningsfria system vid ekologisk odling av ettåriga grödor kan ske vid enstaka tillfällen men är mycket svårt att tillämpa över tid. Således har även den ekologiska odlingen som den mestadels tillämpas i Sverige och Europa vid odling av spannmål och baljväxter m.m också svårt att tillämpa alla komponenter inom regenerativt lantbruk.

En känd tillämpning av begreppet Regenerativt lantbruk är det betesbaserade lantbrukssystemet Hollistic grazing management som Alan Savory gjort känt. Där är egentligen betesdjuren basen och ettåriga grödor ett undantag. En viktig komponent i detta är att betesmarkerna delas av och betas intensivt under relativt korta perioder för att sedan få återhämta sig och bygga upp rotsystem och markbördighet.

Livsmedelsindustrin

För den stora livsmedelsindustrin samt en del av volymjordbruket är regenerativt ett lantbruk som inte är främmande att använda handelsgödsel och växtskyddsmedel. Därför kan regenerativa odlingssystem innehålla alltifrån småskaliga ekologiska agroforestry system med täckodling av trädgårdsgrödor ihop med begränsad djurhållning till storskaliga odlingar av konventionella jordbruksgrödor som bygger på att man nyttjar växtskyddsmedel, mellangrödor och minimerad bearbetning.

Inget av detta behöver vara fel på rätt plats men det är extremt bedrägligt att använda ett begrepp som den självklara  ”lösningen” när själva begreppet i sig innehåller så vilt skilda verktyg och innebär så helt olika saker för olika människor. För många hållbarhetsengagerade som hämtar inspiration från miljörörelsen innebär Regenerativt lantbruk främst snarare de komponenterna som linjerar med principerna för ekologiskt lantbruk, dvs en form av premiumprodukt som kan och måste säljas till ett högre pris.

För den stora andelen av volymjordbruket och inte minst för de multinationella livsmedelskoncerner som börjar använda detta som en del i sitt hållbarhetsarbete är det snarare en inriktning som nyttjar de komponenter som gör att skörd kan maximeras och att priset på varan kan matchas mot en internationellt prissatt volymråvara. Det vill säga så låg kostnad som möjlig och så hög produktion som omständigheterna tillåter.

Regenerativt som begrepp

Själva begreppet regenerativt innebär egentligen att man ska återskapa – regenerera. Det som oftast förenar oavsett hur lantbrukaren vill tillämpa begreppet på sin gård är synsättet att man ska jobba med markbördighet och kolbindning och det fina är att alla bönder kan tillämpa på lite olika sätt utifrån sina förutsättningar.

Just nu håller dock det regenerativa begreppet på att urholkas då det just används i vissa hållberhetskretsar schablonmässigt som som en helt ny mirakellösning för framtidens jordbruk och sätts gärna i samband med ord som omställning av lantbruket.  Däri ligger även svagheten och faran med att använda begrepp som egentligen saknar bredare vetenskapligt vedertagna definitioner.

Sanningen är att ekologiska odlare jobbat med regenerativa system i 40 år, så det är varken nytt eller innovativt och de flesta konventionella bönder i Sverige tillämpar flera av de principer och verktyg som är viktigt komponenter i ett regenerativt odlingssystem. Komponenter som minimerad bearbetning, fleråriga grödor och att tillföra organisk växtnäring är givna delar även i det konventionella lantbruket.

En tillkommande fråga man måste ställa sig när begreppet regenerativt lantbruk kommer på tal, är vad som ska regenereras. Inte sällan används begreppet av just andra än bönder i sammanhang som utgår ifrån att marken är utarmad och behöver återställas. Runtomkring på jorden finns exempel på icke hållbara jordbrukssystem som utarmar vår jord på näring och mull eller som tvärtom tillför så mycket näring och mull att det i stället får negativ påverkan på vatten och omkringliggande miljö. Det är dock bedrägligt att utgå ifrån det som en sanning för allt jordbruk som inte kan klassas som regenerativt. Tvärtom, så är det faktiskt så att svenskt lantbruk aldrig bundit så mycket kol/mull till marken som sker i dag. Enligt beräkningar från SLU (Kätterer et AL) binder en svensk växtodlingsgård netto in var 200 kg kol/ ha och år och en vallodlande gård knappt 400 kg / ha och år!

Icke desto mindre och som en effekt av det hållbarhetsengagemang som finns i samhället kan man se att markbördighetsfrågorna aldrig varit så heta, relevanta och engagerar bönder världen över som nu.

Avslutningsvis

Så sammanfattningsvis önskar vi i Agtech en mera klarsynt debatt i Sverige och världen där hög produktion av mat och energi kombineras med markhälsa, bördighet och kolbindning och fokus ligger på vilka metoder som i praktiken bidrar till detta och inte fokus på etikettering av system. Så nästa gång någon säger ordet regenerativt jordbruk ska du fråga vederbörande vad hen avser för att man ska prata om samma saker.

Peter Borring, Styrgruppens ordförande Agtech Sweden, tillika lantbrukare med ekologisk och konventionellt lantbruk som tillämpar regenerativa verktyg i båda systemen!