16 augusti 2024
Inom fältförsök är tröskningen viktigt. Då används speciella försökströskor, på engelska plot combine harvesters. Bland kända märken finns Zürn (Tyskland) och Sampo (Finland). Dessa skiljer sig från större tröskor inte bara genom att de är små. De har ett tröskverk som prioriterar kärnkvalitet och minsta möjliga spill i förhållande till effektivitet. De har också utrustning för att fånga upp prover i små skålar från varje skördad parcell.
Att fånga upp prover
I tröskan finns plats för två personer, en som kör tröskan och en som sköter provtagningen. När man kör igenom en parcell på kanske 1,3 meter bred och 12 meter lång fångas ett prov på ett antal deciliter och provet hamnar i en back med plastburkar som man har i hytten. Varje burk har ett nummer och det kopplas till den parcell provet gäller. Se vidare dokumentet om parceller. Efter tröskningen tas proverna hem till analys och det första som görs är att väga provet. Därefter ställs det på en tork. Efter torkning skickas det till labb och där görs ny vägning. Genom vägning före och efter torkning får man alltså fram vattenhalt. På labb sker analys av en rad variabler.
Men tröskan gör också en skördemätning. Det går till så att tröskan kör igenom parcellen och allt skördat material hamnar i en liten uppsamlingstank. Den hänger på vågceller och direkt får man vikten från skörden från parcellen. Vågen kalibreras före körning med speciella kalibreringsvikter.
Liksom de flesta vanliga tröskor har försökströskor skärbord, haspel, inmatningsskruv, tröskningscylinder, skakare och rensverk. Men dessa tröskor är också lätta att tömma på innehåll och ”blåsa rent” mellan olika tröskningar.
Framtidsteknik
Tröskan vi använde har som sagt en mycket noggrann våg. Men det finns också teknik för viss analys av innhehållet ”on the go”. Exempel: H3 GrainGage” eller ”HarvestMaster” (båda namnen används) bygger på NIR-teknik och är utvecklad av företaget Juiniper Systems, grundat 1993 av den legendariske Ron Campbell (företaget hette från början HarvestMaster men ändrade namn till Juniper Systems 2001). Ron Campbell grundade för övrigt också företaget Campbell Scientific, känt för bl.a. jordfuktsensorer. Campbell Scientific är idag moderbolag till Juniper Systems. Ett problem med NIR-sensorer har varit kalibrering. Dock hittade Juniper Systems ett annat bolag, Consumer-Physics (grundat 2016), som gjorde fuktmätare av majs och spannmål. Deras första produkt var en kopp kallad SCiO Mini i vilken man hällde lite spannmål och sände sedan data till molnet som beaktade kalibrering mm. Båda bolagen började samarbeta och resultatet blev produkten H3 som alltså integrerar SCiO-tekniken in i H2. Den var redo för kunder i juni 2022. Den data man får ut är proteinhalt och vattenhalt och det unika är, enligt uppgift, att kalibreringen är inbyggd i själva tekniken.
Lite större försökströskor:
I USA finns också företaget CRES, nyligen köpt av Kincaid, som gör ”large plot combines” dvs försökströskor som kör på större yta än normala parceller. CRES använder MF-versionen av Sampo 2045 som en grund.
Såhär jobbar man med odlingsförsök
Storleken på parcellerna varierar beroende på vilka så- och skördemaskiner man har i försöksorganisationen. Vad gäller sådda försök är det dock vanligt med 10 såbillar och lik vanligt att man har 12,5 cm mellan billarna. Parcellens bredd är då alltså 1,25 meter. Längden på parcellen brukar vara 12 meter. Runt varje parcell har man en buffert på 33 cm, dvs en yta mellan parcellerna. Man kör 33 cm både mellan långsidorna och kortsidorna av parcellerna. Även kortare parceller förekommer. Inom vallförsök förekommer 8 meter långa parceller. En del har också fler billar på såmaskinerna, t.ex. .12 eller 14 billar.
Summa summarum: En typisk försöksplats skulle kunna se ut som i denna figur:
Kontakt
